I Sverige i dag lever hundratusentals människor med överskuldsättning. För många innebär det inte bara ekonomiska svårigheter – utan också en känslomässig börda av skam och skuld. En börda som ofta bärs i ensamhet, men när någon är modig nog att be om hjälp förstärks ofta känslan av misslyckande genom omgivningens bemötande: från vänner och familj, men också från myndigheter och samhället i stort.
Det är dags att vi tar ett gemensamt ansvar för att bryta denna skadliga spiral.
Skulder är inte alltid ett resultat av dåliga val. De kan uppstå genom arbetslöshet, sjukdom, separationer eller otrygga anställningar. Ändå möts människor i ekonomisk kris ofta av fördomar. De misstänkliggörs, moraliseras över – och i värsta fall osynliggörs de helt. När någon berättar att de har skulder möts det sällan med empati, utan med tystnad, distans eller skuldprojektion: “Hur kunde du hamna där?”, “Du borde ha tänkt efter innan du tog det lånet.”
Samma attityd finns tyvärr ofta även inom samhällskontakter. Många upplever att det finns en underliggande ton av skam- och skuldbeläggande även där. Exempelvis i kontakt med socialtjänsten, banker, inkassobolag och Kronofogden. In Snarare förväntas de skämmas, vara tacksamma, och själva bära hela ansvaret för att ta sig ur sin situation – trots att samhällets skyddsnät blivit allt mer komplext och svårnavigerat.
Det här handlar inte bara om ekonomi. Det handlar om liv och död.
Forskning från Lunds universitet visar att ungefär var femte person med överskuldsättning har gjort ett självmordsförsök. Risken för att ta sitt liv är dessutom ungefär dubbelt så stor för personer med finansiella problem jämfört med befolkningen i stort.
– Det man har kunnat se är att ungefär var femte person med överskuldsättning har gjort ett självmordsförsök. Tittar man på de som faktiskt tar sitt liv är risken för suicid ungefär dubbelt så stor om man har finansiell problematik jämfört med hos befolkningen i stort. Det är en kraftig överrepresentation,
säger Victor Lundmark, pressansvarig på Suicide Zero, i ett avsnitt av Lyxfällan.
Det är med andra ord inte bara hushållsbudgetar som kraschar – det är hela liv. Och bakom varje statistikpunkt finns en verklig människa som kanske hade kunnat räddas, om bara omgivningen vågat se och förstå.
Vi behöver en ny berättelse om skulder. En där vi pratar om systemfel, inte individfel. En där vi erkänner att skulder ofta är ett symptom på djupare samhällsproblem: växande klyftor, psykisk ohälsa, ett ekonomiskt system som är svårt att förstå sig på och en aggressiv marknad för snabblån och konsumtionskrediter.
Så vad kan göras? Här är några förslag:
- Utbilda yrkesverksamma inom myndigheter och välfärd i skuldens psykologi. Skam och skuld kan vara förlamande – och om bemötandet är dömande, minskar chanserna att individen söker hjälp.
- Inför nationella kampanjer som avstigmatiserar skulder. På samma sätt som vi pratar mer öppet om psykisk ohälsa i dag, behöver vi skapa ett språk och en förståelse för ekonomisk utsatthet.
- Gör budget- och skuldrådgivning tillgänglig, proaktiv och normbrytande. I dag finns rådgivning hos kommunerna, men ofta är väntetiderna långa och trösklarna höga. Alla med betalningsanmärkning borde få ett personligt brev med erbjudande om stöd – inte bara inkassokrav.
- Stärk den ekonomiska utbildningen i skolan – med fokus på verkliga situationer. Inte bara sparränta och aktier, utan även vad som händer när du inte kan betala hyran, hur skulder hos Kronofogden påverkar livet – och vart man kan vända sig för hjälp.
Den som är skuldsatt ska inte behöva bära skammen ensam. I stället behöver vi ett samhälle som ser, lyssnar och stöttar – och som vågar prata öppet om det som i dag är tabu. Först då kan vi bryta tystnaden. Och först då kan verklig förändring ske.
Kicki Fagerlund
Grundare, Ekonomirådgivningen.se
Driver opinionsbildning kring överskuldsättning och ekonomisk hälsa
